Mitt namn är AnnKristin Norberg. Jag har alltid varit intresserad av djur. Hästar och hundar har alltid legat mig varmt om hjärtat.
Jag var alltid i stallet eller drog runt på någons hund. En av mina favorithundar var en Schäfer som lyssnade till namnet Grey, en stor Schäferhane som var underbart snäll, han var ofta med oss och lekte.

Min första hund drog jag och farmor hem när jag var sju år, det var en korsning gråhund-drever, han fick namnet Nutte. Det var en duktig jakthund så han var ofta utlånad till jägare, farmor fick även böta. Nutte och en bastardpolare vid namn Truls jagade rådjur själva med vad de tyckte lyckat resultat. Nuttes favoritmat var plättar och det var det han åt, han blev sexton år.

En annan hund var Shela en liten Afghantik som berikade allas vårt liv i tolv år, hon var så full av humor men med en integritet som inte gick av för hackor. En härlig hund men kanske inte speciellt rastypisk.

Jag skaffade min första Hovawart 1993, Hoffen-hill´s Holy my Queen De Noir, Mischa kallad. Henne utbildade jag till tjänstehund i hemvärnet. Vi hade dessutom ett par förstapris i lydnadsklass I. Någon större framgång i utställningsringen rönte hon inte eftersom hon var ganska liten och kraftfull.

Hovawart nummer två kom att bli Gårdvarens Twice As Nice, Twinnie kallad. Hon var född sommaren 1995. Eftersom hon drabbades av höftledsfel kom jag aldrig att tävla med henne. Ett par utställningar blev det dock. Twinnie flyttade upp till mina föräldrar vid sju år och tillbringade där hela sin vakna tid med att domptera min far. Hon avslutade sitt jordeliv vid elva år.

Den tredje hovawarten i huset är Gårdvarens II Attraktivt Sinne, Akki kallad. Henne har jag tävlat både i lydnad och spår samt ställt ut henne med stor framgång. Hon har även en godkänd anlagstest för bevakningshund.

Det är med Akki som stamtik jag startar min egen uppfödning.

Hovawart nummer fyra i vårt hus är Willems Hof Batman, Battis kallad. Hon kom in i familjen två år gammal som omplaceringshund från Danmark. Han är korad i Sverige. Han är till dags dato pappa till fyra kullar. En i Finland, En i Norge och två i Sverige.

Milahov Ginac, kallad Sally samäger jag med Maria Ekman Chefkas kennel. Sally är en underbar tik med mycket förtjänster men tyvärr på grund av mentaliteten så har vi valt bort att använda henne i avel. Det finns inget ont i henne men hon uppvisar rädslor i okända situationer och är skotträdd. Hon älskas inte mindre för det, hon är "vår" Sally och kommer att bo kvar hos oss.

Anziehend's Accept , kallad Assi. En tik som vi valt att spara från första kullen, Maria har även ett finger med i spelet där. Ställt ut henne ett par gånger, en gång som vuxen med gott resultat BIR och slutade som BIS R. Kommer att tävlas våren-09. Önskan är att hon kommer att bli kennels framtida avelstik.

Chefkas Dream Girl, kallad Tess. Dotter till vår älskade Battis och Marias Damira. Tess är en liten dam med stor potential. Hon är duktig att spåra, lättlärd, gillar dragkamp, har ett bra gripande, nyfiken och trevlig.

Jag är instruktör B inom Brukshundklubben, Figurant A för MH/ MT + Testledare, tävlingssekreterare och ringsekreterare. Samt även RUS-ansvarig och aktiv inom min lokala brukshundklubb Gagnef-Floda.

Vintertid kör jag drag med mina hoffar, jag trodde aldrig att jag i vuxen ålder skulle ställa mig på ett par skidor men det är fantastiskt roligt för både mig och hundarna. Battis och Sally åker man efter med livet som insats ,så häftig känsla.

Genom min tävlings och figurant erfarenhet har jag en mycket klar uppfattning vad jag tycker en hovawart är lämpad för.

Utbildningen till bevakningshund är något som passar rasen mycket väl. De är oftast tysta, har lätt för att koppla av, men tar lika lätt upp bevakningen om något händer. De har lätt för att hålla koll på stora områden. De är utmärkta spårhundar, samtidigt som de är uthålliga. Här kan man verkligen tala om att utnyttja Hovawartens medfödda egenskaper!

Enligt min mening kan man nå långt i tävlingssammanhang med en bra Hovawart både inom bruks och lydnad. Med ett förbehåll, det går inte lika snabbt som med en vallhund.

Rasen har utvecklats mycket sedan de introducerades i Sverige. Tillgängligheten har blivit mycket bättre, mer lek och kamplust. Vad som behöver förbättras är gripandet och modet. Fortfarande är rasen mycket heterogen i sin exteriör.

Hovawarten finns i tre färger och jag avlar inte på en färg framför en annan. Mina hundar bor inte heller i hundgård utan de är 365 dagar per år, högt älskade familjemedlemmar som bor tillsammans med resten av familjen.

Mina valpar föds upp i sovrummet för största möjliga sociala träning, jag tillbringar en mycket stor del av min tid i valplådan med att betrakta, studera och leka med valparna. Efter tre veckors ålder får valparna ta emot besök av bekanta. Först efter fem veckor släpps valpköparna in för att hälsa på.
Om vädret tillåter tas de också ut en stund varje dag.

Jag vill att mina valpar HD-röntgas, MH-testas, gärna ställs ut, men framförallt arbetas med. MH anordnas naturligtvis kullvis, även MT anordnas.
Valparna säljs företrädesvis till tävlingsintresserade.

I samarbete med Chefka´s kennel anordnas ett årligt läger med instruktörer, detta har blivit en tradition.